Kommunikationen var helt OK, tack o lov... Men ingenting blev som jag tänkt mig. Jag ville ha tre flyttkartonger med sköra föremål som porslin, glas o annat, transporterade från Sverige till södra Frankrike där jag bor. Då jag beställde jobbet visste jag inte när jag själv skulle vara hemma i Frankrike och satte fram datumet för leveransen en månad för att vara säker.Jag tror jag läste någonstans att man skulle packa väl, men minns inte, iallafall fall var det inte TYDLIGT nog. Jag packade vad jag tyckte VÄL för det var kristall o porslin, lite lampor o serviser. Sådant som är ovärdeligt, och fullt av minnen.Man skulle printa etiketter o sätta på lådorna. Jag tömde föräldrahem o arbetade på en iPad. Här fanns ingen printer. PackBud skulle skicka etiketterna. DOM KOM ALDRIG! Vi löste det med att jag gick på biblioteket o printade då dom kom i ett email.Någon skulle komma o hämta lådorna en viss dag mellan 8-16, eller om det var 10-16. Jag satt inne hela dagen o gick med mobilen i fickan på hög allert. DOM KOM ALDRIG OCH HÄMTADE!!! Det slutade med att jag fick sopa/skotta av bilen från tre dm snö (!) och sedan själv köra till COOP där posten är i Ljusdal. Ungdomarna som arbetade bakom disken till post & cafét stirrade på mig då jag försiktigt kom indragandes/körande i Coops kundvagn, med en kartong i taget. Att övertala dom att etiketter och allt var i sin ordning tog 20 min. PackBud hade dom aldrig hört talas om... Men till slut gick dom med på att förvara kartongerna på posten över natten och lovade ringa mig om ingen hämtade dom.- Akta det är sköra saker! Sa jag, ni får inte ställa dom på varandra.Killen bakom disken tittade klentroget på mig.-Du har väl packat dom väl?Jag stirrade på dom ihoptejpade kartongerna ...Ja, så gott det går.Hur väl är väl? Frågade jag mig själv.Flyttlådorna hade av någon anledning fått leveransdatumet framflyttat men kartongerna skulle förvaras på någon depå i Frankrike där jag kunde hämta dom om ingen var hemma på leveransdagen.Jag kom hem, urlakad som en sill efter vaknätter och packning av föräldrahemmet, och flyttkartongerna kom SAMMA DAG! Den minst uppskattade dagen. Fransosen kom stånkande uppför backen per fot (för han vägrade köra upp) med först en av kartongerna. Det skramlade oroväckande om den. Trots att kartongen var inlindad i bruntejp var den helt söndrig. Han slängde ner den innanför porten. Grannen och min man följde med ner och hämtade de andra som som han var för svag att bära upp...Summan av kardemumman är att allt var småsmulor. Ingenting fanns kvar som var helt. Sorgen är dubbel. Skulle jag någonsin anlita PackBud igen? Tyvärr måste jag svara; -Nej, aldrig mer.